Julius & Anna - Mat och Vin

Julius & Anna - Mat och Vin

Mat- och vinglädje

Julius och Anna lagar mat och väljer ut matchande viner.

En blogg för oss att minnas våra matupplevelser.

Ännu en anka

HemmakockandePosted by Julius Eyem Sun, January 19, 2014 21:57:26
I helgen gick det åt ännu en anka, denna gång var det med en lätt italiensk anstrykning. I brist på idéer går jag ofta till Italien, särskilt som majoriteten av de viner som finns hemma är italienare. Som vanligt googlar jag lite så att jag får inspiration, tror jag använde sökbegreppet "Italian duck polenta"- rekommenderas varmt!
Bland många intressanta recept, fanns det här rostade ankbröstet.
Eftersom jag inte tror att folk blir mätta på bara en huvudrätt, tog jag för säkerhets skull ett recept till, en ankragu, där ankan är rimmad över natten.
Något sött behövs förstås, inget som hindrar att man har polenta i desserten.

Kvällen före gjorde jag alla såser och la ankan i lagen. Anna friterade palsternackor till förstarätten och passade på att prova sin nya mandolin. Efter en räd till skafferiet, hittade hon en bakpotatis som sedan skars på längden och tvären innan den hamnade i frityroljan. En liten del av tummen fick också följa med.

Som inledning serverades något som är lite av "work in progress", en rätt med benmärg, som denna gång kryddades med lite rålakrits förutom bottarga. Benmärgen låg på en bädd av laxsmulor som stekts till krispighet. Till garnering tog jag ett knaperstekt laxskinn och ett blad av krispig Pak choy som fick marinera i en lag av blodapelsin, citron och lite socker.




Efteråt serverades ankbröstet, krispstekta polentabitar, syrlig rödkål, palsternackspuré och en körsbärssås. Det gick fint att steka ankbrösten hastigt på hög värme så att skinnet fick färg för att sedan lägga dem i ugnen på mycket låg värme i cirka en timme innan de skulle ätas. Bekvämt. En Palazzo Della Torre från Allegrini (2008) smakade väldigt bra till.




Ankbröstet följdes av ankragun med krämig polenta. Den rimmande ankan blev ganska salt och gav väldigt lite utrymme till att justera sältan efteråt. Provade med ett tillskott av vitt vin och såg till att göra polentan extra krämig med bl a yoghurt. Vin: Tomaso Bussolas Valpolicella superiore (2006).




Slutligen efterrätten. En kaka gjord av polenta och mandelmjöl som dränktes in i en lag av blodapelsin, söt citron och Grand marnier. Kakan serverades med en kardemummasmakande körsbärssås och ströddes över med hasselnötter som rostats i honung och havssalt. Kakan blir otroligt saftig. Spansk moscatel till.





  • Comments(0)//anju.concerning.se/#post10